Tuesday, 17 November 2009

languages.

Ibland onskar jag att jag inte forstod engelska. Som idag.
Jag har suttit och ritat och tittat pa We Were Warriors, och sa kommer Emma hem och ar upprord. Hon pratar i telefon med Manish och de brakar. Det kanns som jag i sadana situationer onskar jag inte forstod vad de sade, for det kanns som om jag inte borde forsta, inte borde hora dem. Att det ar deras ensak.
Borde jag sedan fraga hur det ar? Jag kanner mig inte nog bekvam for det, men vet att Emma kommer prata med mig om whatever det ar. Jag har inga problem med det da, I'd love to help if I can.

Och maste man braka for att ha ett bra liv? Jag brakar nastan aldrig med folk och jag lever. Jag saknar inte ut pa det. Visst, det ar skont att ventilera sig ibland, men oftast handlar ju det man brakar om sallan om annat an att man tar ut ilska for nagonting som har med en sjalv att gora. Sa varfor braka?
Jag har inte skrikit pa nagon pa hur lange som helst kanns det som. Forutom Teddydog, haha. Men det ar bara nar han forsoker ata bajs.

puss pa er

No comments: