Saturday, 29 August 2009

California knows how to party.

NU ska jag skriva om mitt USA-äventyr som innehållit lite av varje. Det kommer nog bli rätt långt men here we go:

TUESDAY 18TH OF AUGUST
Jag och Hanna möts upp på Centralen i sthlm alldeles för tidigt för att åka ut till Arlanda. Jag är trött som snus men pirrig i magen inför resan. All incheckning och allt går fint och vi sitter snart på planet till Newark. NJ. Det är där vi ska byta flyg till LA.
Åtta timmar senare landar vi, smått möra efter resan. Vi har några timmar att döda på flygplatsen så vi sätter oss ner på Starbucks och läser. Jag tar en asgod smoothie med banan och jordgubb som förgyller det hela. Vi borde verkligen ha Starbucks i Sverige!
Vid fyra hoppar vi på planet till LOS ANGELES, CA. OMG! Den resan tar typ sex timmar och är helt okej den med, både matmässigt och i underhållningsväg. Jag har inga problem att resa långt.

Vi landar på LAX vid typ halv nio, virrar omkring efter väskor, airport shuttles och gud vet vad. Tillslut hamnar vi i en sådan som tar oss till Venice Beach Cotel, vårt hostel vi har kollat in och bokat hemifrån.
Allt är lugnt och vi släpar våra väskor uppför trapporna, enbart för att få veta att vi fått våra sängar sålda pga strul med kontokortet vi betalat depositionen med. ORKA! Så där står vi, klockan elva på kvällen i Venice utan någonstans att bo och ögon så trötta att de faller ihop. Fuck my life...
Nåväl, allting ordnar sig. Tjejen från hostelet ringer upp ett annat hostel som ordnar sängar åt oss. Det ligger en bit bort dock i Marina Del Rey (samma område som Bert McCracken, sångare i The Used, bor i!!!) så vi tar en taxi dit. Vi tappar bort oss lite eftersom att hostelet inte ens har en skylt some talar om att det är ett hostel. Det är bara ett mörkt trähus, GREAT!

Vi kommer in genom den dörrlösa dörren och möts av ett gäng folk som sitter kring ett bord och äter och dricker. Vi frågar lite förvirrat om detta är ett hostel och de svarar att jajemän det är det minsann. De frågar även om vi vill dricka med dem, me vi avböjer och riktar uppmärksamheten till han som äger hostelet som kommer efter en stund.

Snubben, som jag glömt namnet på, tar oss med till en apartment further down the road i sin bil med igensmutsade vindrutor. Det är typ ett ruckel som saknar många fösterrutor. Men det är lugnt! De har ju persienner iaf. Haha. Nä, men helt seriöst var jag alldeles för trött för att orka ens bry mig hur vi sov, så jag lade mig ner, pratade lite strunt med Chris som var långhårig,. sov med hörlurar på sig (liggandes på sin marijuanafilt) och hade varit ute och rest i fem år, innan jag somnade. Jag vaknade dock flera gånger "svensk tid" och trodde det var morgon.

Det enda sorgliga var att veta att folk faktiskt bor sådär skabbigt. Ischlo pischlo.

Day one complete, welcome to California.

No comments: