Diversity.

Hur kan jag hata känslan jag har inuti min kropp samtidigt som jag älskar den? Det går inte ihop någonstans. Det är inget pussel, det är bitar som splittrats över golvet när katten rivit ner brädet från bordet. Det är absolut säkert att några bitar kommer försvinna in under soffan.
Hur kan jag ha ont i hela magen och vilja krypa ut ur mitt skinn samtidigt som han kan luta mig tillbaka, ta ett djupt andetag och bara älska livet? Ingenting har någon logik. But I think I like it this way.

Jag kanske drar till Bristol och jobbar inom en snar framtid. Jag har ett jobb på G där, inte helt klart, men det verkar lovande. Det är ett jobb som är typ halvt au pair och halvt hästskötare, helt awesome kombination.
Dock är jag himla stressad över det samtidigt... Jag måste hinna hem till Luleå, kolla upp mitt hjärta, hitta någon att tycka om, hitta igen alla stallkläder och packa ner mitt liv i en väska. Just det, Jag ska hälsa på min älskade och Malin likaså om jag hinner. just det, jag ska hinna fylla år på kuppen med.

When the sun don't shine I'll make it better.