Pages

Friday 28 October 2011

När framgång stiger en åt huvudet.

Igår hade jag ett moment som fick mig att sucka högt. Jag var hemma med kidsen och Charlie, kidsens far var likaså hemma. Oliver, den äldsta pratade i telefon med Emma back in England. Diskussionen startade när Oliver lagt på telefonen. Han och Emma hade diskuterat vad han skulle göra för sin work experience (PRAO) som han kommer ha i år. Tidigare hade Emma föreslagit att han skulle hjälpa till på dagiset runt hörnet eftersom han tycker om kids och funderar på att bli lärare.

Charlie som är en högst framgångsrik businessman hade dock sin egna syn på det hela. Han fnös åt Olivers förslag om att jobba med barn, och påpekade att Oliver borde göra någonting som skulle leda honom mot vad han ville göra i framtiden.
"You don't want to work with childen, do you?" säger Charlie med en nästan hånande röst. Oliver säger att han funderar på lärare och Charlie svarar honom inte ens. Han fortsätter sedan och säger att Oliver borde göra som sina klasskamrater som skulle jobba på the tower i London, med en politiker eller på tv.

Hallå? Vart är moralen? Inte bara det att jag sitter här, jobbar med HANS kids, men att han sätter in de värderingarna i sina barns huvuden att det är "mindre värt" att jobba med exempelvis barn? Jag tycker det är så äcklande. Jag tar själv inte illa upp, frankly bryr jag mig inte om Charlie tycker att han är någonting speciellt för att han går till jobbet i kostym och kör Mercedes. Det jag tycker är så hemskt är att barnen kommer ärva dessa värderingar. Detta är samma värderingar som har gjort att vårt samhälle ser ut som det gör idag där de viktiga yrkena som sjuksköterska eller lärare är lågbetalt och att kunna hantera siffror och papper betalar skjortan. Don't get me wrong, jag vet att det krävs skills att jobba med business likväl, men det är inte min point.

Emma, barnens mor är inte mycket bättre heller. Härom veckan så blev hon arg på kidsen för att de inte var särskilt pepp på att flytta till Norge där Emma vill get a PhD (doktorand?). Så hon utbrister "So do you want me to work at tescos around the corner than?!" som om det var det värsta som kunde hända.

Ett yrke är inte vem du är. Ifall Oliver vill bli lärare och jobba med kids är det underbart. Vem ska uppfostra alla barn vars föräldrar springer runt och är viktiga i kostym annars? Barnen är vår framtid.

The greater you are the less you have to prove

2 comments:

Malin said...

Men orka pressa sina barn så O.o

Emma said...

Det låter helt vansinnigt, vilken konstig syn de måste ha på sina barn som gör så mot dem :/ Jag hoppas de lär sig lite av dig iallafall om vad vanligt vett är!